Innan man blir vuxen har man en skön förmåga att bara se möjligheter. Att ifrågasätta en idé eller fundera på eventuella nackdelar gör man inte. Och man behöver inte heller fokusera på vad som faktiskt är möjligt, det är mer “just do it”. Och vet man inte hur man gör så får man väl hitta på eller testa. Två aktuella exempel från vår treåring:
1. Bygga flygplan. Vingar och propeller behövs. Och lite lampor. Sen är det fint med blommor på vingarna, det ska vara höga landningsställ så man kan titta ut ordentligt, en gubbe får sitta på vingen där han får plats. Dessutom på en snurrbar plats så han kan snurra runt och se ordentligt åt alla håll.
2. Att räkna. E har räknat ända upp till 29 ett tag men där har det tagit stopp. Tills idag då hon fortsätter: tjugotio, tjugoelva, tjugotolv, tjugotretton, tjugofjorton, tjugofemton, tjugosexton, tjugosjutton, tjogoarton, tjugonitton, tjugoåtta (ja, där tog det stopp den här gången..). Så självklart. Så rätt.
Slutsats: vuxna begränsar sitt tänkande, barn gör det inte.