22
Jun 12

Mitt livs form?

Det är knappast någon hemlighet att jag gillar cykelpendling och att jag tycker fler borde cykla till jobbet, men jag förvånas ändå över hur mycket träning det ger: i onsdags klev jag upp en halvtimme tidigare än vanligt, åt ett ägg, drack en kopp kaffe, tog ett glas vatten och sprang sen en omväg till jobbet. Det blev nästan 22 km löpning, något längre än en halvmara som är 21.1 km. Jag klockade halvmaran och jag avverkade den på ungefär en timme och trettiofem minuter.

För några år sedan sprang jag samma distans på Stockholm Halvmarathon – ungefär tio minuter långsammare (trots publik, medlöpare och vätskekontroller). Skillnaden i träning: cykelpendling!

På cykel är det ungefär 14 km mellan hem och arbetsplats. Cyklar jag varje dag blir det tio pass i veckan á ~40 minuter. Det är tid som jag varje dag använder på transport – vare sig jag åker kommunalt eller cyklar. Men med heltidsjobb, tre barn och husprojekt är träning svårt att klämma in om jag inte utnyttjar just de här luckorna.

Igår arbetade jag sista dagen inför sju månaders föräldraledighet och jag ser det som helt orimligt att ens få till halva träningsdosen. Det ligger en djup ironi i att jag kan träna mer när jag jobbar heltid än när jag är hemma och “ledig” med barn, men så är det. Hela mitt träningsupplägg finns loggat på Runkeeper och jag fasar för att passen kommer glesas ut nu när jag nått den här formen.

I september ska jag springa en ny halvmara (samma lopp som tidigare i Stockholm), får se vad jag levererar då.

Men jag säger det igen: mer cykelpendling to the people. Du borde också testa, det är lite meckigt i början men sen går det av bara farten.


19
Jun 12

Vad går fortast: en i taget eller löpande band?

Nyligen skickade jag ut årets klistermärke till bagerierna på Surdegskartan.

Det är ungefär 220 kuvert med brev och klistermärken som ska skickas och enklast hade varit att klistra på utskrivna adressetiketter men då hade jag inte kunna testa teorin som jag läst om i “The Lean Startup“. Påståendet var att man överskattar ofta effektiviteten i löpande band-produktion och bortser från det extra arbete som uppstår när man ska hantera lager, logistik, fel som uppstår etc. Det exemplifierades med frågan om vad som går fortast om man ska skicka många brev: att göra ett brev helt klart i taget eller göra ett moment i taget på hela serien?

Jag kände att jag var tvungen att testa.

Det var alltså 220 kuvert som skulle skickas: varje kuvert skulle innehålla ett färdigtryckt brev med adressatens adress på och två klistermärken. Brevet skulle skrivas under och adressen skulle handskrivas (från adressen på brevet) och ett frimärke skulle klistras på på framsidan och en avsändaradress på klistermärke på baksidan.

Som “uppvärmning” körde jag tjugo brev. Jag behövde kolla hur högarna skulle placeras, att pennan fungerade osv.

Första omgången var 20 enheter:
#1. 20 brev “ett i taget”
#2. 20 brev “ett moment i taget”.

Utfall: 21 minuter I BÅDA FALLEN

Jag blev förvånad, det kändes nämligen som det gick fortare att göra hög två. Förmodligen för att det kändes lite stressigare att göra varje moment om och om igen. Det kändes också mer monotont och var “tyngre” arbete.

Båda fallen gav en genomsnittstid på strax över minuten.

Jag ökade sen storleken på batchen till 40 enheter:

#3: 40 brev “ett i taget”
#4: 40 brev “ett moment i taget”

Utfall: 40.5 minuter i #3 och 42.30 på #4. Det var ett överraskande resultat tyckte jag! Jag höll alltså ungefär samma hastighet när jag gjorde ett brev i taget oavsett hur många jag gjorde efter varandra (vilket känns korrekt och rimligt). Däremot tog det längre tid att göra en serie på 40 än en serie på 20. Och just DÄR märktes det som boken beskrev: det uppstod mer arbete för att hantera produktionen. I det här fallet för att antalet kuvert tog slut så jag var tvungen att öppna en ny förpackning med kuvert och dessutom var jag tvungen att flytta om högarna (en hög med >20 brev med innehåll blir väldigt ostadig).

För att inte tala om hur mycket mer slitsamt det var att göra 40 moment i taget för kroppen – det märktes att armarna blev trötta av arbetet, inte så att det gjorde ont men väl mer ansträngande.

Om jag hade fler chanser är det möjligt att man kan optimera flödet bättre, till exempel kanske man spar tid på att signera alla brev först? Klistra på etiketter i en batch?

Jag tycker frågeställning var intressant och slutsatsen överraskande. Men – nästa års utskick blir det nog utskrivna etiketter.