23
Jul 13

Spring bättre med “Runners Up”

Nu finns Runners Up i App Store!

Snygga ikonen

Det är en app som kan göra dig till bättre löpare (istället för joggare).

Så här gick tankarna:

När jag började testa löpning i barfotaskor fanns det hur mycket teoretiskt material som helst på nätet: artiklar, bilder och filmer.

Men jag hittade ingenting att ta med ut i spåret. Inga appar eller andra hjälpmedel.

Teori i all ära, jag saknade ett hjälpmedel som skulle göra det lite enklare att göra rätt när man väl var ute och sprang. Och det jag tyckte var bäst hjälp var klockan: för att hitta rätt takt (kadens = steg per minut) där 180 är optimalt blev det tre steg varje sekund. Enkelt att räkna, enkelt att mäta men tyvärr jobbigt att titta på klocka. En metronom som gör ett “tick” varje steg hade varit ett bättre hjälpmedel och några såna fanns det i App Store. Det hjälpte mig hitta det flytet som behövdes för att nå 180 steg/minut som i sin tur gav kort steglängd, framfotslandning och nyttjade kroppens elasticitet bättre.

Ihop med Herman Olsson (all utveckling) och Oskar Hennig Westöö (all design, grafik och ikon) gjordes en app. Herman känner jag sedan länge, Oskar hittade jag via en efterlysning på Twitter. Appen döptes till “Runners Up” och är en metronom utklädd till löparkläder som ska göra det enklare att komma igång och springa med barfotateknik.

Det finns en Facebook-sida också.

Det tog alltså ett år från idé och uppstart till släpp. Jäkligt lång tid…

I dagsläget är appen ett “spett” (mycket användbar till en (1) sak) men tankar finns på fler funktioner.

Förhoppningsvis hjälper den en och annan löpare ställa om från dämpade skor och felaktig teknik till rätt teknik och odämpade skor.


22
Jun 12

Mitt livs form?

Det är knappast någon hemlighet att jag gillar cykelpendling och att jag tycker fler borde cykla till jobbet, men jag förvånas ändå över hur mycket träning det ger: i onsdags klev jag upp en halvtimme tidigare än vanligt, åt ett ägg, drack en kopp kaffe, tog ett glas vatten och sprang sen en omväg till jobbet. Det blev nästan 22 km löpning, något längre än en halvmara som är 21.1 km. Jag klockade halvmaran och jag avverkade den på ungefär en timme och trettiofem minuter.

För några år sedan sprang jag samma distans på Stockholm Halvmarathon – ungefär tio minuter långsammare (trots publik, medlöpare och vätskekontroller). Skillnaden i träning: cykelpendling!

På cykel är det ungefär 14 km mellan hem och arbetsplats. Cyklar jag varje dag blir det tio pass i veckan á ~40 minuter. Det är tid som jag varje dag använder på transport – vare sig jag åker kommunalt eller cyklar. Men med heltidsjobb, tre barn och husprojekt är träning svårt att klämma in om jag inte utnyttjar just de här luckorna.

Igår arbetade jag sista dagen inför sju månaders föräldraledighet och jag ser det som helt orimligt att ens få till halva träningsdosen. Det ligger en djup ironi i att jag kan träna mer när jag jobbar heltid än när jag är hemma och “ledig” med barn, men så är det. Hela mitt träningsupplägg finns loggat på Runkeeper och jag fasar för att passen kommer glesas ut nu när jag nått den här formen.

I september ska jag springa en ny halvmara (samma lopp som tidigare i Stockholm), får se vad jag levererar då.

Men jag säger det igen: mer cykelpendling to the people. Du borde också testa, det är lite meckigt i början men sen går det av bara farten.


29
Jul 11

Rätt sko fel svar

Dagens Nyheter körde en artikel idag om utprovning av löpskor. Bra drag på kommentarerna på nätet, just nu 114 stycken. Slutsatsen av artikeln är att råden varierar beroende på vilken butik man går till. Dessutom hänvisar artikeln till en studie där 1500 personer fick “rätt” skor och 1500 fick “oanpassade” skor och senare uppmättes att båda grupperna fick lika stora problem med skador och värk; en anledning att ifrågasätta hela grejen med utprovning av dämpade löpskor.

Jag tror – men har inte bevisat det för mig själv ännu – att det inte är bra med dämpade skor. De förstör mer än de hjälper genom att försvaga fotens funktion, fördela om krafter på ett sätt kroppen inte kan hantera och kräver en löpteknik som vi inte är byggda för. En fjärdedel av våra skelettdelar sitter i fötterna och det är nog ingen slump.

Om fotvalvet liknas vid en båge, hur stärker man bågen på bästa sätt?

20110729-232146.jpgFoto: afagen

Genom att stärka själva bågen eller genom att bygga en ställning under som avlastar konstruktionen?

Det är ett argument, ett annat som jag tycker väger tungt är att springa barfota och känna efter: hur sätter du i foten och hur ser steget ut. Försök sen behålla den rörelsen oavsett vilka skor du har (men märk också att det inte fungerar i en hög dämpad häl).

Foten är sjukt mycket mer hitech än vad en sko någonsin kommer bli, det är en komplicerad sanning att hantera för en enorm industri.


27
Jul 11

Det nya steget

Långsamt börjar det bli lite flyt i löpningen. Träningsvärken minskar efter varje runda. Att det är nya muskler som används är väldigt tydligt och att det är olika förutsättningar syns också ifall man jämför skorna (nya till vänster, tidigare till höger).

För att få bra flyt försöker jag tänka på:
- Kortare steg (landa med foten under kroppen, inte framför)
- Högre kadens (180 steg/min (eller 15 steg/fot på 10 sekunder))
- Mer spänst: lika mycket studs som muskler (50% studs, 50% muskler – boing boing boing boing, inte kloff kloff)
- Rak i kroppen, balans

Det här är en bra video för 10 minuters introduktion till barfota löpning (eller barfota med skor).

Och ett klipp att kolla på många gånger för att se skillnaden i fotisättning (måste ses flera gånger för att upptäcka detaljerna).

Även om jag har långt kvar tills det sitter känns det osannolikt att jag kommer gå tillbaka till en dämpad sko.


18
Jul 11

Barfota med skor

Det började ju med det här med att välja löpskor och det missnöje jag kände över alla alternativ. Löpskosortimentet idag är hitech på ett väldigt marknadsfört sätt och trots att jag alltid köpt noga utvalt har jag ändå fått problem med leder och benhinnor. Kort sagt: jag litar inte på skotillverkarna.

Nu har jag för första gången börjat läsa om löpning. Det borde jag gjort tidigare.

För min del finns det två alternativ (Matrix-style!): the red pill or the blue pill.

The blue pill är att fortsätta som tidigare: köpa en noggrant utprovad sko med rejäl dämpning, stöd för hålfoten, stabila sidor, spejsigt namn och hoppas det blir bra.

Eller the red pill: inse att den moderna löpskon är en del av en industri som skapat ett behov av avancerade skor som vi egentligen inte behöver: några miljoner års evolution har gett oss tillräckligt bra fötter och hittills har ingen sko lyckats bättre och överträffat den mänskliga fotens egenskaper.

Den dämpning som Nike började med när de uppfann löpskorna på sjuttiotalet var ett nytt påfund och revolutionerande. Men – och stort men – ingenting som människan saknat eller behövde (“the Nike Scam“). Däremot gick det att sälja mycket skor på det och därmed tjäna mycket pengar. En industri föddes.

Med den dämpade sulan började vi också springa annorlunda och landa på hälen. Hälen – stum, stel och onaturlig att landa på – istället för mitten eller främre delen av foten som fungerat utmärkt i alla tider. När användarna fick problem med kroppen med det nya löpsteget kontrade skotillverkarna med bättre dämpning = ännu mjukare häl-landning – och så vidare, och därmed var spiralen igångsatt.

Så vägen framåt – Red Pill: om mina skor tidigare fyllt tre funktioner: skydda mot underlaget, dämpa smällen i steget och vara snygga så kommer jag nu prova gå ner till en eller två funktioner: skydda mig mot underlaget och se ok ut. Dämpningen får foten själv ta hand om så som den gjort tidigare och så som den gör för resten av jordens levande varelser. Kort sagt barfota men med lite skydd mot underlaget.

För det här behövde jag alltså nya skor, lära om steget, träna upp nya muskler.

Från och med nyligen springer jag i Vivo Neo. Tre millimeter odämpad sula under hela foten (ingen klack – lika tjock under hela foten, inget stöd för mellanfoten), flexibla och lätta.

Har kört några försiktiga rundor redan. Hur det känns? Inte bra: haft träningsvärk, svårt springa avslappnat, sprungit långsamt plus att jag måste tänka mycket på hur jag gör något som jag tidigare kunde utan att tänka.

Återkommer om detta.

Ett fåtal av hundratalet webbsidor och bloggar jag läst finns taggade på pinboard.


10
Jul 11

Hitech, hajjtech, schmajjtech

Att springa i rätt skor är viktigt, eller? Mina tre år gamla skor är utslitna på ovansidan och jag behöver nya. Tidigare har jag gått till Löplabbet och sprungit in några nya och handlat det personalen rekommenderar.

Nu börjar jag med att kolla på deras sajt (och Runners Store) för att se vad som finns:

Gel-3020 har också ett mjukare material vid tåledens utsida för att minska och förhindra besvär för löpare med Hallux Valgus.

Lunarlonmellansula innebär en mjuk kärna i ett hårdare skal, vilket ger optimal avvägning mellan stötdämpning och stabilitet.

Dynamic Support innebär att mellansulan är utformad med en kilkonstruktion, vilken anpassar stabiliten efter den enskilde löparens belastning.

Mellanfotsförstärkning i Flywire-design ger effektivt stöd och säker passform.

Strategiskt placerade förstärkningar i ovandelen ger stöd och säker passform.

Cushlonmellansula och Zoom Air i häldelen ger hållbar stötdämpning.

Tack vare adidas teknologi TORSION® SYSTEM skapas stabilitet och ett perfekt anpassat stöd i fotvalvet medan GEOFIT™+-komfort och FORMOTION-teknologin ger härlig löpning på alla underlag, en jämn och skön löpupplevelse helt enkelt.

Jag – som i vanliga fall gillar teknologi – känner mig olustig inför att handla pjuck för 1500 spänn med ovanstående beskrivningar (som dessutom är rätt fula och bör bytas efter 150-200 mil).

Människoarten är ungefär hundrafemtiotusen år gammal och har sprungit hela tiden. Våra fötter är anpassade till det.

BEHÖVER jag verkligen Gel-3020, Lunarlonmellansula, Dynamic Support, Mellanfotsförstärkning i Flywire-design, Strategiskt placerade förstärkningar, Cushlonmellansula, Zoom Air och TORSION® SYSTEM eller GEOFIT™+-komfort?

Vi får väl se.

Fortsättning följer…


07
Jul 11

Spring i benen

Hösten 2010 sprang jag Lidingöloppet (30 km mest grusväg, ganska kuperat). Plågsamt att springa och ännu plågsammare efteråt. Tog ungefär två veckor innan jag kunde gå nedför en trappa normalt igen utan att benen protesterade eller gjorde ont. Helt självförvållat eftersom jag mest cyklat och knappt sprungit något inför loppet.

Sedan dess blev det något enstaka pass under våren men inte förrän nu i sommar har jag kommit igång lite mer regelbundet (om man kan säga så efter 4-5 pass). Så skönt det är, hade glömt bort hur avkopplande det faktiskt är med en löptur. Till skillnad från att cykla i stadsmiljö är att springa på otrafikerade vägar avkoppling.

Ska dessutom uppdatera min jämförelse mellan Garmin och iPhone (Runkeeper) (eller Android), just nu den här domänens mest googlade artikel. Verkar som fler än jag kommit igång.

Siktet är inställt på Berlin Marathon 2012.